Rädslan inombords, vågar inte göra någonting...

Jag är så jävla rädd, kan inte släppa tanken på att se han med någon annan. Var planerat att jag skulle på krogen imorgon men jag tror inte att det blir av, funderar istället på att vara med bästavän och sen på kvällen om hon kan kanske hyra film eller nåt. När jag tänker på utgången imorgon så finns det flera saker som kan hända. Jag kan gå dit och ha trevligt med kompisarna och kanske träffa han om han ser ut att vilja men min största rädsla är att hitta han på dansgolvet eller med sina kompisar med en annan tjej. Jag vågar inte gå ut.
 
En sak har jag nu förstått, det kanske inte var så smart av mig och han att fortsätta träffas efter det där, det smartaste kanske hade varit om vi tog en paus ifrån varann direkt. En paus från han är det bästa för honom men för mig gör det oerhört ont. Jag tror att när vi träffades efter det här gjorde att jag sjönk ännumer även fast jag bara vill vara intill honom. Jag njöt naturligtvis av alla stunder vid honom, alla kyssar men när jag lämnade honom blev jag bara svagare och svagare för varje gång. Träffar jag han igen och han försöker kyssa mig kommer jag nog att låta honom även fast jag inte vill ha någon närhet med han alls om detta inte löser sig.
 
Ifall han skulle ge någon annan tjej den uppmärksamheten han har gett mig vet jag inte hur jag skulle reagera. Jag fattar nog inte vad som händer än trots att det gått en månad. Om han nu tyckte att jag var så förjävlig varför inte ge en förvarning? Jag tänkte inte alls på dethär förr, tog han som givet. Varför skulle han lämna mig? Jag hade så jävla fel, jag blev lämnad snabbare än jag trodde. Hade ingen tanke på det innan jag fick smset om att han nog inte orkade mer. Nu är jag så jävla förvirrad.
 
Du betyder sjukt mycket för mig och känslorna jag känner har jag inte kännt innan. Jag kanske har trott att jag varit kär förr men när jag känner den här känslan har jag aldrig känt likadant förr. Mardrömmarna, paniken, pressen, ångesten. Du hade inte kunnat vara bättre mot mig än du var, jag saknar din närhet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0