fannypeersson

I hela mitt liv har jag älskat mat, har inte tänkt så mycket på potionerna utan har bara vräkt i mig tills jag inte orkar mer; det vill säga att min kropp är van med att få sina potioner. Idag är det min tredje dag på det här spåret och jag trodde inte att det skulle ta så fort för mig att påverkas. Igår när pappa hämtade mig på träningen sa han att jag skulle dricka proteindrink när jag kom hem, det finns inte så mycket val för mig utan jag måste följa det dem säger ifall mitt träningskort ska fungera. Så jag tvingade i mig den efter att först ha fått reda på att den inte innehöll några kolhydrater. Efter mådde jag illa, såg en film och gick upp och la mig. Vaknade halv 6 imorse och mådde fortfarande illa, hade tur att jag somnade om så men när jag vaknade nästa gång igen mådde jag fortfarande illa, men trots det och en grym träningsvärk drog jag på mig mina träningskläder och gick ner och skakade loss. Fick ta små pauser för att orka ta mig igenom passet, efter trodde jag att jag skulle kräkas. Gick och slog på varmvatten och tog mig en dusch, när jag kom ner tog jag mig 2 frukter igen (tvingade i mig dem) och en kopp te. Den här känslan att verkligen behöva tvinga i sig mat är inte trevlig. Började må bättre och bli piggare direkt när jag ätit dem.

 

Jag önskar verkligen att jag skulle kunna hjälpa andra i min sits att inte låta en person trycka ner en hit. Ingenting är värt att må såhär för, det finns ingen som är värd att man svälter sig själv för den. I mitt fall tror jag inte ens att den här killen vill att jag gör detta, både jag och min bästavän tror att han skulle få skuldkänslor som fan, men om han skulle få reda på vad jag håller på med vill jag att han ska veta att det inte är hans fel att jag gör det här. Anledningen är pga. han men det är jag själv som bestämmer, det är inte han som har bett mig att göra såhär. Ifall det finns någon där ute, vilket jag vet att det finns som älskar någon som ber dem om att banta för att den ska bli finare så behåll kraften! Det är din vilja som är det viktigaste, du ska inte behöva tvinga dig själv att banta för att bli finare. Är inte personen nöjd med dig som du är så skit i den, den är förmodligen inte värd dig.

 

Mamma sa till mig att det inte fanns någon diet som är så som jag håller på med och det vet jag. Följer man en diet så äter man men hoppar över vissa saker. Det jag har börjat med kanske många tar som LCHF eller vad det heter men där äter man fortfarande mat 3 ggr om dagen iaf, jag äter 1 måltid + frukt och frukt är inget LCHF;are äter i vanliga fall pga fruktsockret men det är det enda jag lyckas tvinga i mig det andra gjorde mig illamående idag. Jag känner verkligen inget sug och det är konstigt efter bara 3 dagar, familjen har försökt bjuda mig på choklad från paradisask och chips men det finns inget sug alls.

 

Min kropp måste påverkas väldigt mycket eftersom den släpper illamåendet bara den får 2 frukter, hur mycket är egentligen två frukter? Känner mig som en idiot som fortsätter fast jag vet hur fel det är, känns som att folk kommer se mig som attentionhoe då jag pratar om det här med mina kompisar och inte döljer det. Jag har ju själv sagt att om man mår dåligt och gör någonting så döljer man det för andra, men på ett sätt gör jag ju det här för uppmärksamheten. Varje dag ser man tusen tjejers bilder som han har gillat men mina känns det som om han inte låtsats se, han skiter fullständigt i dem. Även fast jag vet att han bara gillar dem som vänlike och att det egentligen inte betyder nåt så känns det. Nu har det gått 62 timmar sen jag skrev till honom sist och under två dagar så såg jag han i chatten hela tiden men min kusin sa att jag kunde blocka honom från själva chatten så jag gjorde det, visst lite bättre är det att slippa se hans namn hela tiden och inte kunna skriva till honom men det är ändå han jag tänker på hela tiden när jag är vaken. Drömmer mardrömmar nästan hela tiden antingen om att jag blir sjuk eller att han träffar någon annan. Om det här var för 3 år sen hade jag haft skärsår på armarna, men nu är jag starkare än så. Jag tänker inte längre skada mig själv för det är det mest idiotiska som någon kan göra; att skada sig själv alltså.

 

Om tre timmar är det dags för body combat, jag vet inte hur det kommer gå eller hur mycket jag kommer orka ge. Men ska försöka orka hela passet. Desto mer man ger desto mer får man. Tillbaka till mitt snack om honom, jag är rädd att han kommer bli arg på mig om jag fortsätter såhär och han får reda på vad jag håller på med och vad det beror på, så jag vill inte att han ska veta nåt. Visserligen kommer nog att se om jag blir smalare och då möjligtvis lista ut själv vad det beror på men förhoppningsvis kan han inte lista ut det.

 

Idag ska jag följa med mamma till affären, där kommer vi att handla sånt som vi ska äta idag. Vi ska äta kyckling men sen bestämde jag att jag ville ha musslor också, sen tror jag att jag ska försöka få minimajs och svamp också så blir det en rätt rejäl middag på bra saker.

 

En sak jag börjar tänka på är att jag försökte få honom att gå upp i vikt då han är underviktig. Det borde ju egentligen vara ett stopp för mig till att jag ska gå ner men på nåt konstigt sätt är det inte det. Om jag kollar på de tjejernas bilder han gillar är det dem som är smala och detta påverkar mig som fan för då vill jag också bli den smala. Jag vill säga förlåt till er som är oroliga för hur det här ska sluta. Tyvärr finns det nog ingen som kan ändra på hur det här ska fortsätta förutom jag och R och för tillfället verkar det mörkt. Jag lider inte av det här, som sagt trycker jag ner en frukt så försvinner mitt illamående och än så länge vet inte R någonting om detta och jag tror inte han bryr sig om att jag inte skriver heller för isåfall hade han hört av sig.

 

Menmen nu ska jag sluta skriva, blev ett långt inlägg som jag antar att ingen kommer att läsa. Den här bloggen skriver jag på för att kunna gå tillbaka sen och läsa igenom på det som kanske kommer att bli den värsta tiden i mitt liv.