fannypeersson

Ifall du skulle se mig försvinna mer och mer, ifall du skulle se mig må riktigt dåligt skulle du då förstå vad det beror på? Eller skulle du bara fortsätta stampa på mig? Jag tror inte att det hårdaste är att du inte vill det här nåt mer utan att du stampar och spottar på mig. Så som du har behandlat mig dessa veckor är inte du, den person av dig jag lärde känna skulle inte krossa mig såhär hårt. Du har som helt vänt mig ryggen och jag vet inte vad du håller på med. Jag trodde det skulle bli bättre med tiden, att jag skulle börja sakna dig mindre och mindre men jag saknar dig mer och mer. Du har som vänt dig själv ryggen, du säger själv att du har förändrats men hur har du förändrats? Det enda jag har märkt förändring på är att du vänder mig ryggen till och ger fan i hur jag mår, du bryr dig fortfarande väldigt mycket om alla andra.

En månad efter att du lämnade mig sitter jag fortfarande här med tårarna rinnande nerför min kind. Det är sjukt vilken jävla press, ångest och ledsamhet jag känner över en jävla idiot som dig. Vad har hänt med personen jag lärde känna? Han finns inte längre kvar, han försvann på en natt. Jag vet nu varför jag lovade mig själv att aldrig vara med en kille igen, man blir bara svikt. Om du inte tyckte att jag visade dig att jag brydde mig om dig så vill jag påminna dig om att jag ville att du skulle lyckas med skolan(hjälpte dig flera gånger & gjorde en uppgift åt dig istället för att göra mina egna), om jag inte hade brytt mig om dig hade jag inte följt med dig till minneslunden (det kändes konstigt för mig att vara där när det var din far du var där för men jag ställde upp för din skull), städade ditt skåp och ditt rum men för dig kanske inte detta betydde nåt.

Du som kille kanske känner att du måste vara den där iskalla personen som tror att han är så jävla stark men jag känner dig och jag vet att du inte är stark. Du är svag, förlåt för att jag säger det men du är så jävla svag. Löftet du bad mig om att inte säga till någon annan har jag inte sagt men det får mig att veta hur svag du är så jag fattar inte varför du försöker spela stark.

Den person som du är idag förtjänar inte mig, den personen förtjänar inte ett jävla skit. Fattar inte att det är du som står och spottar och sparkar på mig. Ifall det skulle vara jag som ligger där på sjukhuset och det var 50 % chans att jag skulle överleva vill jag inte att du står där och säger förlåt, för det ordet betyder ingenting för mig längre. Du har redan sagt det så många gånger och ändå gjort om samma misstag igen. Jag vet inte vad jag ska tycka är värst, du eller mina tidigare. De svek mig med andra men du svek mig på 1sekund och det enda du gör nu är att testa mig, se hur mycket jag orkar. Om du vill veta hur mycket jag orkar kan jag säga dig att det inte är mycket till. Du har själv sagt till mig att du testar mig men du svarade inte på hur men jag ber dig testa mig inte mer, jag orkar inte.

Jag vill inte höra nåt ifrån dig, inte om du ska fortsätta som den där personen. Jag tänker inte längre kalla dig ditt namn för det namnet tillhör personen som jag skulle göra allt för och den personen är du inte nu. Vill du fortsätta vara en douchbag så var det, vill du fortsätta trycka ner mig så gör det, vill du glömma mig gör det, vill du vara med nån annan så var det då för fan. Personen jag lärde känna dig för är han som jag kommer att vänta på, men personen du är nu är en jag skulle kunna be dra åt helvete. Visst jag saknar personen du var som fan men du är ju inte ens längre den personen och jag kan inte be dig att bli den personen igen.

Förlåt men du har krossat mig, du har fått mig att hamna på botten igen och jag vet inte hur jag ska ta mig upp till ytan igen. Jag saknar delen av dig som brydde sig...